Introduktion
Inom miljö‑ och avfallsvärlden brukar Sverige beskrivas som ett föredöme. Ändå genererar landets invånare hundratals kilo avfall per person varje år och mängden fortsätter att öka. Enligt officiell statistik från Statistiska centralbyrån var den mängd kommunalt avfall som genererades 2023 omkring 392 kilogram per person – en minskning från 431 kilogram per person år 2020. Samtidigt visar Avfall Sveriges statistik att det totala hushållsavfallet uppgick till omkring 4,5 miljoner ton 2024, vilket motsvarar cirka 426 kilogram per person. Dessutom tas i dag mer än 99 procent av det kommunala avfallet om hand genom materialåtervinning, biologisk behandling, energiåtervinning eller annan resursanvändning. Artikeln nedan ger en översikt av vad som händer med sopor i Sverige, hur återvinningsbolag och avfallshantering fungerar och varför sortering är så viktig.
Vad händer med sopor i Sverige
Bakgrund och utveckling
Det svenska avfallssystemet har förändrats dramatiskt de senaste decennierna. Fram till mitten av 1900‑talet förbrändes eller deponerades det mesta av hushållsavfallet. Under 1970‑talet fick man upp ögonen för den växande avfallsmängden och de miljöproblem som följde. Enligt avfallsbolaget NSR AB samlar Sverige i dag in omkring 500 kilogram kommunalt avfall per person och har som mål att minimera mängden och behandla allt avfall som en resurs. För att nå dit har myndigheter och kommuner infört stränga krav på sortering, utbyggt återvinningscentraler och energianläggningar samt infört styrmedel som producentansvar och deponeringsförbud.
När restavfall – det osorterade som blir kvar efter sortering – hämtas från hushållen transporteras det oftast till en förbränningsanläggning. Där bränns det i en ugn vid temperaturer på minst 850 °C. Den heta rökgasen används för att värma vatten som omvandlas till fjärrvärme och elektricitet, samtidigt som rökgaserna renas noggrant innan de släpps ut. Endast en liten del, vanligtvis slagg och flygaska, behöver deponeras. Denna typ av energiåtervinning betraktas enligt EU‑direktiv som en form av återvinning när effektiviteten är tillräckligt hög.
I andra fall rötas eller komposteras avfallet. Matavfall och trädgårdsavfall behandlas biologiskt i syrefria reaktorer där mikroorganismer producerar biogas. Gasen används som fordonsbränsle eller för uppvärmning, och den näringsrika rötresten används som gödsel på åkrar och i parker. Kompostering sker i mer syrerika förhållanden och ger humusrik kompost till odlingar.
Läs vår guide: Får man elda trädgårdsavfall
Återvinningsbolag och avfallshantering
Återvinningsbolagens roll
Sveriges avfallssystem bygger till stor del på kommunala och privata återvinningsbolag. Nästan alla kommuner är medlemmar i branschorganisationen Avfall Sverige, som beskriver sig som de kommunala avfallsbolagens intresseförening. Organisationen samordnar erfarenheter, driver utvecklingsprojekt och verkar för en hållbar och cirkulär avfallshantering. En viktig del i deras arbete är att se till att avfall inte uppstår i onödan och att det som ändå uppkommer tas om hand på bästa sätt, samtidigt som man informerar allmänheten om sortering och resurshushållning. Begreppet återvinningsbolag omfattar både kommunala avfallsbolag och privata aktörer som hanterar insamling, sortering och förädling av material som plast, papper, glas och metaller.
Läs vår guide: Vad är källsortering
Avfallshantering i Sverige
Avfallshantering är ett system där varje led behöver fungera för att kretsloppet ska slutas. Hushållen spelar en central roll genom att sortera avfallet i kärl för matavfall, restavfall och olika återvinningsfraktioner (glas, plast, papper, metall med mera). Vid utsortering av matavfall använder man särskilda påsar eller kärl som sedan skickas till biogasanläggningar. Grovavfall och farligt avfall, som elektronik eller kemikalier, ska lämnas på återvinningscentraler. För dryckesförpackningar i plast och metall finns ett pantsystem där varje flaska eller burk är märkt med pantbelopp, vilket gör att materialet kan samlas in effektivt och återvinnas många gånger om.
Kommunen ansvarar för hämtningen av restavfall och matavfall medan materialbolag, via producentansvar, ansvarar för förpacknings- och tidningsinsamling. De fraktioner som inte kan materialåtervinnas behandlas antingen biologiskt eller skickas till energiåtervinning. Sverige importerar även avfall från andra länder för att utnyttja överkapacitet i sina förbränningsanläggningar och på så sätt minska mängden deponi i andra delar av Europa.
Materialåtervinning och biologisk återvinning
Materialåtervinning innebär att avfall blir råvara till nya produkter. När hushållen sorterar glas, papper, metaller och plast kan materialet smältas om och bli nya förpackningar. Att återvinna aluminium sparar upp till 95 procent av energin jämfört med att använda ny råvara. Plast kan återvinnas till nya plastprodukter eller användas som råvara för kemisk återvinning. Papper blir pappersmassa och återvinns flera gånger innan fibrerna blir för korta. Glas kan smältas om hur många gånger som helst. För att säkra hög kvalitet krävs att materialet sorteras noggrant vid källan; därför är instruktioner på förpackningar och återvinningsstationer viktiga.
Matavfall och trädgårdsavfall behandlas biologiskt. Anaerob rötning i syrefria tankar producerar biogas och en näringsrik rötrest som används som biofertiliser. Biogasen drivs som bränsle i bussar, bilar och fastigheter, och rötresten ersätter konstgödsel. Kompostering, där avfallet bryts ned i syre, skapar mullrik kompost som används i jordförbättring. Biologisk återvinning minskar klimatpåverkan då metanproduktionen sker i kontrollerade reaktorer i stället för på deponier där gasen riskerar att läcka ut.
Energiåtervinning och deponi
När materialåtervinning inte är möjlig är energiåtervinning nästa steg. Vid förbränning i moderna kraftvärmeverk förbränns restavfall vid mycket höga temperaturer. Den frigjorda energin utnyttjas till elektricitet, fjärrvärme och i vissa fall fjärrkyla. Avfall Sverige uppskattar att ungefär hälften av det kommunala avfallet hamnar i förbränningsanläggningar som producerar cirka 3 MWh energi per ton avfall. Denna energi räcker för att värma 1,25 miljoner lägenheter och generera el till cirka 680 000 hushåll. Slagg som blir kvar efter förbränningen innehåller metaller som separeras ut för återvinning; resterande slagg används som byggmaterial, till exempel i vägbyggen. Flygaska och reningsslamsrester stabiliseras och deponeras på särskilda deponier eller används som neutraliseringsmedel i anläggningar.
Deponering, alltså att lägga avfall på soptippar, är i dag i det närmaste utfasad för hushållsavfall. Endast omkring 0,5 procent av hushållsavfallet deponeras. Lagstiftning på EU‑nivå och nationellt deponeringsförbud för brännbart och organiskt avfall har kraftigt reducerat deponiernas andel. Därmed minskar utsläppen av metan, en växthusgas som är 25 gånger kraftigare än koldioxid.
Varför ska man sortera sopor?
Att sortera sopor är inte bara en moralisk fråga – det är ett lagkrav och en central del i Sveriges kretsloppsstrategi. Förpackningar, tidningar, farligt avfall och grovavfall måste sorteras. Kommunala taxor och insamlingssystem är utformade för att göra det lätt för hushållen att sortera. Men varför är sorteringen så viktig?
Läs vår guide: Olika typer av farligt avfall
Hur mycket sopor slänger vi varje år?
Svenskar är relativt duktiga på att sortera, men mängden avfall per person är fortfarande hög. Statistik från Avfall Sverige visar att svenskar kastade 4,5 miljoner ton hushållsavfall 2024, motsvarande 426 kg per person. Enligt NSR samlas omkring 500 kg kommunalt avfall per person varje år. I det totala avfallet utgör matavfall cirka en tredjedel, förpackningsmaterial ungefär en tredjedel och övrigt restavfall den sista tredjedelen. Elektronik och farligt avfall utgör mindre än en procent. Trenden visar att mängden hushållsavfall per person minskat något de senaste åren, men att totalt avfall från byggsektorn och annan industri ökar.
Läs vår guide: Hur mycket plast återvinns i sverige
Varför sorterar vi sopor?
Det finns flera anledningar att sortera. För det första sparas naturresurser och energi när material återvinns i stället för att utvinnas på nytt. Återvinning av aluminium kräver exempelvis bara 5 procent av energin jämfört med att producera aluminium från malm. Sortering gör det också möjligt att samla in farligt avfall separat, vilket skyddar människor och miljö från gifter. Kommunal information trycker ofta på att det är olagligt att låta bli att sortera – enligt Nordr känner bara en tredjedel av svenskarna till att det är ett lagbrott att inte sopsortera. Dessutom frigörs material som kan återanvändas, och energiåtervinning från restavfall minskar importbehovet av fossila bränslen.
Läs vår guide om Batteriåtervinning
Sopor & miljön
Hur påverkar sopor miljön?
Även om Sverige är duktigt på att återvinna har avfall stora miljöeffekter. När varor produceras används energi, råvaror och vatten. Om produkterna kastas för tidigt slösas dessa resurser bort och onödig klimatpåverkan uppstår. Avfall och dess transport ger utsläpp av växthusgaser, kväveoxider, tungmetaller och andra föroreningar som påverkar luft, vatten och mark negativt. I deponier bildas metangas, och vid förbränning släpps fortfarande restgaser och partiklar ut trots effektiv rening. Naturvårdsverket poängterar därför att det viktigaste är att förebygga avfall genom att designa produkter som håller längre, använda dem längre och reparera dem i stället för att slänga dem.
Olika avfallsfraktioner har olika klimatpåverkan. Elektronik och mobiltelefoner innehåller mycket energi i förhållande till sin vikt; att återanvända en mobiltelefon kan spara över 400 kg koldioxid per kilogram avfall. Textilier har också hög påverkan, medan återvinning av aluminium sparar omkring 8 kg koldioxid per kilogram och majoriteten av energibehovet. Att undvika att kasta fullt fungerande produkter och i stället reparera, skänka eller sälja dem har därför stor klimatnytta. Förpackningar, plast, matavfall och papper orsakar också utsläpp, men genom korrekt sortering och material- eller energiåtervinning minskar effekterna.
Läs vår guide: Hur fungerar energiåtervinning
Vart tar sopor vägen?
När avfallet är sorterat följer det olika vägar. Matavfallet går till biogasanläggningar där det rötas till biogas och biogödsel. Förpackningar av glas, plast, papper och metall skickas till återvinningsanläggningar där de mals, smälts eller fibras ned och blir råvara till nya produkter. Tidningar och kartong går till pappersbruk. Elektronik och farligt avfall transporteras till specialanläggningar där farliga komponenter tas om hand och metaller återvinns. Restavfall hamnar i energiåtervinningen där det förbränns till fjärrvärme och el. Slutligen deponeras endast de delar som inte kan återvinnas eller energiåtervinnas, till exempel viss aska och förorenade material.
En unik aspekt i Sverige är pantsystemet. Plastflaskor och metallburkar som säljs för dryck måste ingå i ett godkänt retursystem och vara märkta med pantbelopp. Systemet gör att majoriteten av burkar och flaskor återlämnas och återvinns – pantburken blir aluminiumråvara och PET‑flaskan blir nya flaskor eller textilfiber.
Läs vår guide: Hur sorterar man värmeljus
Sammanfattning - Vad händer med sopor i sverige
Sverige har etablerat ett av världens mest avancerade avfallssystem. I dag tas nästan allt hushållsavfall om hand genom materialåtervinning, biologisk behandling eller energiåtervinning och en försvinnande liten del deponeras. Sorteringen är nyckeln till systemets framgång och drivs av lagar, ekonomiska incitament och starka återvinningsbolag. Samtidigt är mängden avfall per person fortfarande hög; omkring 4,5 miljoner ton hushållsavfall genereras varje år och mycket resurser går till spillo. För att nå en verkligt cirkulär ekonomi behövs förebyggande åtgärder, produktdesign för återanvändning, ökat konsumentansvar och fortsatta investeringar i återvinning och energiutvinning. Genom att fråga sig “Vad händer med sopor i Sverige?” synliggörs både de framgångar som nåtts och de utmaningar som kvarstår.